så kallt var det idag att till och med snön vägrade stanna och ändå hade den bara anlänt för första gången imorse.
efter en varnande, iskall storm som drabbade den makalösa staden har vintern bestämt sig för att åter bliva. du var själv där så jag behöver inte påminna dig om att du har sett allt med egna ögon, känt allt med egna sinnen och gnisslat tänderna av iskall frustration. stormens meddelande var ganska tydligt; utan förvarning brakade den in i staden som en upprorsman, slog upp mitt sovrumsfönster och skrek ut sina varningar om snöfall. visst kan vi fortfarande sörja över hur varmt det var bara dagen innan och den sista sommarvinden tyst andades sina sista lätta andetag. men du såg också den skakande broöppningen och kände vinden som slog emot de horisontala gatulamporna och vägen på bron som siktade vertikalt upp mot den iskalla himlen. ibland klår kylan och stormen de lugna svala sommarnätterna.
förresten kan symbolismen dra till öknen och dammsuga. heja achmatova!
1 kommentar
november 25, 2008 kl 8:46 f m
Kan riktigt känna kylan
Huttrar ända in i märgen
Poetiskt snökristall likt
Beskrivande-diktande
Var också där
Kände vinden
Hörde vinandet
Brrrr!
MVH Gladiatan