augusti 28, 2008...8:59 f m

de som väntar ett hugnesamt budskap

Hoppa till kommentarer

det var då ett jävla ältande om neil young, tänkte jag i min morgondvala vid nio-tiden igår. morgondimman som tryckte ner mina ögonlock, viljan som tryckte upp dem och så den trögflytande känslan som omgav hela hjärnpartiet, jag skulle kunna drista mig att säga att det till och med värkte av trötthet. jag åtgärdade det med en dubbel espresso utblandat med mjölk, jag vet inte längre om det var en kaffe latte eller en cappuccino.

jag satte mig återigen vid datorn och lät kaffet som fått en amper men samtidigt söt och mild smak öppna upp mina sinnen. och nog var det som att öppna sina sinnen sen! jag stod som på ett berg i kaukasus och kaffet gestaltade utsikten. där, långt i fjärran i ett avlägset konungarike skapades en idé framför mina numer skärpta ögon. först var det bara en ljusstrimma från en tidig morgonsol som långsamt började sticka behagligt i mina ögon. sedan gick solen – om idén var som en gryningssol – i moln, och jag lade inte märke till den. men sedan var det som att molnen plötsligt löstes upp och där stod solen gastande, rakt upp i mitt ansikte, brände hetskt mina kinder, jag skämtar inte, mina kläder flammade fullständigt upp i rök, jag stod naken med idén som smällte min evadräkt.

jag måste ladda ner neil young, sa jag högt där jag stod naken i kaukasus.

och så gjorde jag det.

och så gjorde jag som sagt det…


4 kommentarer


Lämna ett svar