om fiskar kunde simma eller fåglar kunde flyga för den delen

och så gjorde jag som sagt det.
i guds, den barmhärtige förbarmarens namn.
min ruggiga ovana att bre på rejält, överdriva om du så vill, tänker jag inte låta styra inlägget idag. istället tänker jag rätt och slätt säga att neil young var förvånandsvärt bra. eller, varför då förvånandsvärt? alla mina vänner lyssnar på bra musik och [...]

de som väntar ett hugnesamt budskap

det var då ett jävla ältande om neil young, tänkte jag i min morgondvala vid nio-tiden igår. morgondimman som tryckte ner mina ögonlock, viljan som tryckte upp dem och så den trögflytande känslan som omgav hela hjärnpartiet, jag skulle kunna drista mig att säga att det till och med värkte av trötthet. jag åtgärdade det [...]

jag börjar alltid mina dikter med låga E

javisst kan det vara trevligt att vara omringad av massa dansande män. män som liksom knytit de manliga rättsnörerna likt en fredskämpe knyter en pistolmynning, ja där står de som frihetsgudinnor och hänger sig åt konsten och låter ingenting stoppa dem. visa opp era fantastiska delar! vill jag skrika och kasta ut armarna, be åt [...]

det här är inte en ballad till sydossetien, men jag önskar att det var det

jag har alltid tyckt att portishead har varit gnälliga, obehövliga, träaktiga, tjatiga, sega, enformiga och fruktansvärt dåliga. får jag höra beth gibbons röst igen avdomnar mina öron och skrumpnar ihop till ett par ruttna russin, har jag alltid ansett. och känt faktiskt – rent fysiskt, om jag ska vara helt ärlig! (äckliga, skärande, fruktansvärt vidriga [...]

ja du, det här med att återupptäcka livets goda

an och in