men hemma blir den plats av ångest och en allmän epidemi i tvinsot, den svarta lilla katten med den vita lilla tån far till motala och startar sitt liv som frigående katt, ekologiskt värre. där får hon väl bevittna snön (i alla fall i min förfinade fantasi) som sakta töar bort från marken och fram bryter snödroppar och hänger som – ja – snödroppar i rabatten där hon lägger exkrementer (bajs, ”raka” på kaninspråk) då och då. hon får känna samma lukt av vår som…
…får adolescensgängen i uppsala att springa mot bryggan i sina tygskor och prata minnen tja till exempel om hur gott det var med flaskegger. n-o-s-t-a-l-g-i tynger över dem säger de men det är egentligen inte fråga om nostalgi; det är fråga om gemenskap. för alla ger väl blanka djinn i eggern, men det som spillerill är att alla vet vad det var.
de som har pizza delar slice med den som inte har pizza. den som har cigg ger en cigg till den som inte har cigg. och de som har synfel frågar de som har synrätt vad klockan på domkyrkan visar.
jag har köpt en tröja med ”king tut” a.k.a tutankhamun på. den är svartvit och åhej åhå låt pinnen gå högt upp i det blå vad den är snygg.
9 kommentarer
januari 28, 2008 kl 9:44 e m
Det heter faktiskt ”hraka” på kaninspråket. Men det var lite svårt att uttala, så jag förlåter dig, eftersom du ju aldrig läst texten själv.
januari 29, 2008 kl 9:26 f m
kaniner kan inte uttala laryngaler.
januari 29, 2008 kl 9:51 f m
Johorrå. Däremot har de svårt för labiala klusiler och, misstänker jag, labiodentala frikativor. Och även om de inte kanske kunde uttala laryngaler, så stavas det hraka. Nu tror jag ärligt talat inte att kaniner är så himla fena på att stava, för de kan inte hålla i pennor och når inte fram till tangentbordet eftersom framtassarna är för korta. Pilutta dom!
januari 29, 2008 kl 9:57 f m
jag vägrar skriva hraka. det heter raka. jag har ändå svårt att tro att kaniner ens kan uttala tremulanter, inte ens retroflexa sådana.
bilabiala klusiler är nog svårt för en kanin att uttala, det håller jag med om. men är fortfarande inte övertygad om att de, om de inte hade satt något i halsen, skulle kunna uttala laryngaler.
kanske just h:et innan ”r”-et är en obildads sätt att understryka att det är en tonlös tremulant?
januari 29, 2008 kl 11:20 f m
Ett problem är att vi hela tiden utgår från att det är fråga om orala ljudbildningar. Hraka kan ju, strängt taget, tänkas vara uttalat med helt andra kroppsöppningar. Vem vet?
januari 29, 2008 kl 8:49 e m
fn jag var tvungen och googla på bilabiala klusiler
- Å det hade jag inte en aning om, men vi borde sätta p för sånt.
januari 30, 2008 kl 1:09 e m
pe: då skulle den tremulanta retroflexen lättare gå att förstå om det rör sig om en annan kroppsöppning. eller en ”övre, halvöppen, lång vokal”
januari 30, 2008 kl 7:08 e m
Fast då blir den tonlösa klusilen svår. Nej, hrakan är ett mysterium. Tänk om allt bara är ett eländigt påhitt.
januari 31, 2008 kl 2:34 f m
det här är bara FÖR studentikost. ni kanske tror att ni fortfarande är down to earth men ack så fel ni har!!!!! marre har gått över till den mörka sidan*!
*förklaring överflödig